Boken utspelar sig i både Blekinge (Blecinga) och Kiev på 900-talet. Det är en spännande historisk roman som skildrar en tid i Sverige som känns okänd. Hur var det nu igen, hur levde man? Vad åt man? Vilka gudar var på tapeten? Författaren; Katarina Mazetti, skriver i sina efterord att hon ofta undrar över vad som är sant i de historiska romaner hon läser, och därför ville hon själv berätta om sin egen bok och sanninghalten. Mazetti förklarar det hela så intressant; att det är punkter här och där som helt överenstämmer med historien men att hon därimellan fyllt på med egen fantasi.
Jag tänker ofta att människan i stora delar varit den vi är i alla tider. Vi har älskat, hatat, ätit, sovit och
levt och dött, de yttre omständigheterna påverkar oss stort men samtidigt finns det en inre kärna som jag tror är oförändrad genom tiderna.
Mazetti fick mig att tro på sin bild, sin historia och jag rekommenderar gärna hennes bok. Känns som en historia värd att ta med sig på sommarens händelser: på stranden, i hängmattan eller inne i stugan medan regnet vräker ner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar